Kan man tänka sig att man ska behöva vara så orolig för att sin mamma ska
ut och flyga. Jag menar är det någon som klarar det med två skrikande ungar
så är det hon. Nu fick jag dock höra att mina söta små gullvippor hade varit
jätte duktiga och uppfört sig väl..

14:30, Jag stod på flygplatsen och väntade och väntade. Men dom dök aldrig upp,
nerverna började hoppa omkring i kroppen och jag fick panik. Men tillslut ser jag
dom, min älskade familj (1 timma senare). Såklart kan jag inte hålla tillbaka tårarna
vid ett sånt här lyckligt tillfälle. Nu är dom här!

Efter att jag hämtat upp dom blev det en tripp till mataffären för att handla in
lite gott. Sedan blev det middag på Hard Rock cafè med hela bunten..

Nu är även min biljett hem till sverige bokad. Så Pontus ta nu ledigt från jobbet
för den 28:e då kommer jag. 13 dagar kvar nu.

Dags att kolla in lite resor, vart kommer vi bege oss? Miami,
skulle det vara något? Vi får se vart vi hamnar helt enkelt. 






Det här var den mest annorlunda sovställning  jag sätt.



P.s Saknar dig!