Fredagen den 5 Februari spenderade jag och Sanne hemma hos mig.

Barnen sov, lamporna på övervåningen var släckta. Det ända ljudet
kom ifrån TV:en och från oss som skrattade till ibland. Plötsligt
händer det! Något rasar i golvet, det hörs tydligt från övervåningen.
Vi är rädda, livrädda. Vi knuffar lätt på varandra och börjar bete oss
som 6 åringar - Du får gå först. - Nej du! - Jag vågar inte.
Vi går sakta upp, men finner inget som kunde rasat i golvet.
Tänken om att mördaren skulle hoppa fram när som helst fanns där.
Vi går ner, försöker slappna av och kollar klart på filmen. Samtidigt
kollar vi med jämna mellanrum upp för trappen.
Spöken?..





P.s Det var en magnetisk spegel som smällde igen.