Att en person som gjort en glad, sprallig fått en att känna sig helt fantastisk
kan vara så kall. När man tror att någon är världens snällaste så gömmer sig
ändå en lömsk vanlig kille bakom slöjan. Skuldkänslor borde komma enligt Mig,
Enligt Han och enligt Du.

Jag brydde mig inte, eller störde mig inte på något. Ett avslutande sms känndes
OK den här gången. Men att man kan falla tillbaka i tanken genom bara några
meningar och ord på internet. Jag är besviken och jag förstår inte.

Samma ord till mig, som till en annan. Samma vecka kanske samma dag...
Varför kunde det inte bara vara jag. 

P.s Du vet vad jag menar. Men. Ingen fara det är lugnt det löser sig. Inte sant? 


Life's What You Make it! right?