Tror inte att jag är någon knäppgök nu, att få panikattacker såhär
nära resan är fullständigt normalt och jag är inte den ända. 

---

Jaa... Ni hajjar nog.

Jag har fått min första panikattack och förhoppningsvis den sista, eller den
ända med andra ord. Jag brast i gråt och rabblade upp alla tankar i mitt huvud.
Det kom namn, hädelser & minnen. Mamma har nog aldrig sätt mig så förstörd.

Det är något konstigt. Det brukar ju inte vara såhär svårt. Denna panikattack
kom på grund av resan men för något helt annat (knäppt, ingen fattar). Det
jag kan säga är att jag förstår nu "herr R" som jag inte förstod förrut. 
Du vet vad jag menar.

Men det är lugnt det löser sig va?



P.s Fortfarande.