9:00 imorse hade jag tid hos Amerikanska Ambassaden.
Mamma och jag gick upp i tidigt för att hinna dit. GPS:en var
inställd och allt var klart, fram till stockholm. Självklart hade vi
tänk på trafiken med de marginal att vi skulle hinna. Men Icke sa Nicke.
Trafiken var tight och klockan tickade på. När vi kom fram hade klockan 
blivit 9:14. Där var min tid ute tänkte jag. Men kön var lång att det inte
var någon fara. Väl framme i tulle eller vad man säger visar det sig att
jag inte fått någon stämpel på mitt kvitto (kvittot att jag betalat min avgift).
Kvittot skulle lika väl utan stämpeln kunna vara kopierat. Vi måste åka
till närmsta bank för att skaffa den där rackarns stämpeln. På banken
säger de att dom slutat stämpla kvitton (konstigt) men jag fick ändå.

Väl tillbaka hos ambassaden. Jag kommer in och möts chockerande 
av den långa kön. Jag väntar i 1,5 timma för att få min interjuv.
De ställer mig små enkla frågor (på engelska såklart): Vart bort du nu?,
vad jobbar dina föräldrar med?, Vad heter familjen du ska bo hos i USA
och hur ser den ut?...

Sen var det klart.


P.s Dom tycket mitt passkort var läckert haha.